Jewish cemetery

Det har varit vårväder i helgen! 
Kyligt men soligt.




Min lugg växer jättefort för övrigt! Har redan fått klippa den en gång till.




Lodz förlorade cirka hälften av sina 
ca 600 000 invånare under 2a världskriget. Före kriget bestod befolkningen av ca 30% judar, dessa förintades under kriget. Det fanns ghetton, genomgångsläger, innan de transporterades till de slutliga arbetslägerna, vi vet alla vilka.


Lodzs byggnader klarade sig till skillnad från dess invånare bra. Den judiska begravningsplatsen med sina då ca 12 000 gravstenar klarade sig också genom kriget, och idag är den Europas största, och en av världens största, judiska begravningsplatser. Och den har jag besökt idag tillsammans med Joanna och Tom.

Poznanski familjen finns här, grundare till textilfabriken numer Manufaktura. Museum of Lodz finns nu inrymt i det palats han bodde i. Det minns ni väl att jag har berättat tidigare va ;-D??

 Vi hade fint väder och strosade runt och talade om kriget, människor som levat, vad krig gör med människor, dagens krig, lärdomar, ondska, rädsla, makt, grupptryck m.m. 
Tittade på gravstenar, de flesta skrivna på hebreiska så det gick inte att utläsa årtal, spekulerade i vilka människorna varit och vilka liv de levt.

En del av området tillhörde tidigare ghetton, och det fanns som lika stenar och markeringar för de som levt i ghetton och dött/dödats där, d.v.s ej sista anhalten.

Det var ingen välskött klassisk begravningpslats, det kändes som att gå i en gammal skog där stenarna var del av den. Vackert också så på sitt vis, med växter och murgröna över stenar som inte alltid längre höll sin raka position.

Efter denna långpromenad fortsatte vi till Manufaktura och en kaffe i solen.


Lodz lost nearly half of its inhabitants during the worldwar, and its appr 30% Jewish inhabitants.
Today I visited the Jewish cemetery w Joanna n Tom, it had            12 000 stones before the war, and was not ruined during it, and is now afterwards the biggest Jewish cemetery in Europe. 
It was not a classic cementary,..it was a big old forrest where the stones almost felt like part of it. Nice in a quiet way. It was not generally maintained,.trees and plants growing wild among the stones. 
It has been a nice day with spring n sun, and we had serious talks about the awfulness of wars and what that do to people,.and also how life was and is, fear, bravery, power, humans, etc. And who the poeple buried could have been, etc. Philosophic as well.
Part of the cemetery were poeple who had died in the ghettos, before last anhalt, and their stones or marks where all the same (like the white crosses in Washington cemetery from war, if you have seen them). It is sceary in a way, n it hits you how many that died.