..jag upphör inte att förvånas över bristen på planering..på sista minuten beslut som är onödiga..och på minst sagt bristfällig information och ibland kommunikation..
För att göra en lång historia kort..Morgondagens studiebesök på annan plats (ett besök som jag inte håller i men ombetts komma dit för att hålla ett föredrag om min tid inom företaget) är inledningen definierad..Orkar inte gå in på det annat än att jag blev indragen idag i en massa annat kring det och där bristen på information skylls på andra, och det gnälls och ja..suck. Jag hjälpte i alla fall till att de sänker ribban något på sin del, försökte få lite icke-stress kring det hela och vi hade så ett upplägg. Så ikväll blev jag uppringd igen och då har det delvis (som jag blev upphämtad per bil med för att tydligen på plats kunna hjälpa till (jag borde ha vetat minst av alla, men men) att planera detta idag på em..(de kommer imorrn)) ändrats..oh my god..på det hela är det inte ett märkligt besök och jag tycker det är så onödigt och trist att det inte kan förberedas i tid,.och saker blir sent viktiga, folk blir stressade och så blir det lite pajkastning..Är inte första gången jag ser detta. Inte min huvudvärk men men. Jag ska i alla fall strax sätta mig och redigera min presentation här mao ;-)
Ska först dock klämma in att jag inte heller slutar reagera på vilket annat liv många lever här. En person medelklass/genomsnittslön här har så mkt sämre marginaler än motsvarande hemma. De har länge haft det tufft (och tydligen blev det nästan sämre i och med EU, även om alla jag pratar med är glada att ha gått med, för det är något man anser nödvändigt och som man tror långsiktigt på, så blev kostnaderna för varor och tjänster högre utan att intäkterna blev det) och det är så många som man ser och träffar som har det svååårt ekonomiskt. Jag tycker det är pinsamt när vi hemma pratar om att vi har fattigdom. Vi har också människor som har det tuffare än vad som bör accepteras,..men sätt lite perspektiv på det och man inser att använder vi dessa stora ord nu så skulle vi inte ha några ord kvar att beskriva riktig fattigdom om vi verkligen fick det. Sedan blir man så ledsen när man ser så många utslagna som det finns här. Senast ikväll på väg hem såg jag 3 unga pojkar som satt helt avslagna och fulla..kalla sargade händer och ansikten..tomma blickar..smutsiga och trasiga kläder..så unga..och man ser hur hårt de lever. Arbetslösheten här är hög. Arbete/sysselsättning är så viktigt..att alla är med, alla bidrar, alla får tillbaka, alla är del.
Hjälp vilket blandat inlägg, måste slå på jobbdatorn nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar