Sommar

Vi har haft ett par dagar nu med runt 35 grader i solen..det blir nästan för varmt känner jag..luften står liksom still! Finns inget vatten eller luft som fläktar. Men,..de verkar inte alltid ha så mycket vår eller höst här utan det är antingen eller och det i stor mängd. Men hellre varmt än kallt..Och jag älskar sommar! Alla glada människor, allt liv, sol, dofter, ljuset, det är underbart! En del av utomhusstånden nu fokuserar bara sin försäljning på jordgubbar. Underbart.


Passerade soptunnorna imorse på väg till jobbet. Man får alltid vara vaksam om locken är öppna p.g.a alla fåglar som har favorittillhåll där, men inatt var det sophämtning så alla luckor såg stängda ut..trodde jag..I slutet av längan flaxade ett gäng duvor upp rakt framför mig.. I vanlig ordning blev jag skitskraj..och börjar svära högt..och som alltid (ja..det är inte första gången detta scenarie utspelar sig) står det minst en person i närheten och betraktar mig..man behöver inte förstå språket för att förstå att det inte är positiva ord som kommer ur min mun. 
Nåja, jag har inte sett, peppar peppar, en enda äcklig råtta. Och det är jag tacksam för. hemma i Sthlm får jag fanken zickzacka för dem.


Idag har det varit rörigt på jobbet, jag kan stänga av okej och köra mitt..men alla andra har varit stressiga och det har varit varmt, stökigt, irriterat. Dagar är olika.


Efter jobbet har jag varit och tränat, tog sen en skön promenix hem och stannade och handlade på vägen. Bakom mig i kassakön hamnar en tjej som varit på samma pass..Det enda jag har på bandet är en påse chips..jag måste ju skoja till det "jag tränar och sen äter jag chips,..haha" Hon skrattar också men jag anar en viss tveksamhet i hennes blick..Så nästa gång vi springer på varandra på gymet vet jag att hon tänker bulimiker. 


Idag fick jag en väldigt fin dikt eller vad man ska kalla det från syrran. Hon hade läst det på FB,..jag har ju fryst min FB sen ett par månader (kanske tar upp det igen när det närmar sig hemresa och avslut blogg och så), och jag vill dela den här. Den är väldigt väldigt fin och tänkvärd tycker jag..värmer i mitt hjärta..Den kan lika gärna vara skriven till barnbarn som barn (och tjej som kille förstås).


Brev från en mor till en dotter:

"Min kära flicka, den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök förstå vad jag går igenom. Om jag upprepar samma sak tusen gånger, avbryt mig inte genom att säga: "du sa samma sak för en minut sedan" ... Lyssna bara. Och minns tiden då du var liten och jag skulle läsa samma saga kväll efter kväll, tills du somnade.

Bli inte arg på mig när jag inte vill ta mitt bad, och genera mig inte. Kommer du ihåg när du var liten och jag fick springa och jaga  ifatt dig för att få dig att duscha?

När du ser hur okunnig jag är när det gäller ny teknik, ge mig tid att lära mig och se inte på mig på det där sättet ... Kom ihåg min älskade, hur jag varje dag tålmodigt lärde dig många saker, som att klä dig själv, kamma ditt hår och ta itu med livets alla möjliga frågor...Den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök att förstå vad jag går igenom.

Om jag tillfälligt tappar koll på vad vi pratar om, ge mig tid att minnas, och om jag inte kan, bli inte nervös, otålig och frän. Du skall veta att för mig är det viktigaste att vara med dig.

Och när mina gamla trötta ben inte låter mig gå så snabbt som tidigare, ge mig din hand på samma sätt som jag erbjöd min hand till dig när du skulle gå för första gången.

När den dagen kommer, var inte ledsen ... bara var med mig, och ha tålamod med mig, när jag färdas på resan mot slutet av mitt liv. Jag värdesätter så högt den tid vi delat tillsammans, där glädje och kärlek alltid varit det viktigaste för mig.

Med ett stort leende och den enorma kärlek jag alltid har haft för dig, vill jag bara säga, jag älskar dig ... min älskade dotter. "